Konfusion.

Valborg blev ju sådär lagom lyckad. Eller kanske inte. Snarare tvärt om. Totalt jävla misslyckad. Skulle ju på fest, såklart. Som vanligt är det ju party party på valborg. Men självklart får jag inte komma när jag står där färdig ordninggjord efter ett antal timmar. Det sved, som fan. Det var rikigt pissigt. Men jag antar att det är sådana situationer som får en att inse vilka som är ens vänner - och vilka som inte är det.

Jag drog i alla fall inte till handen senare på kvällen och mötte Miche och Jonas. Det var väl runt halv elva tiden och dom var skitfulla. Kul för mig som inte druckit något och som inte kände för att dricka heller. Vi drog till Jonas där dom drack ännu mera = mer kul för mig. Men måste i alla fall tacka så mycket för att ni lät mig vara med er och att ni försökte ge mig en sån bra valborg som möjligt. Det betyder <3

Slaggade hos Miche, sov halva dagen, käckade Oden och blev dissad. Dagen idag i stora drag. Nu sitter jag hemma och är uttråkad som ett jävla as, heartbroken och allmänt förstörd efter gårdagens händelser, men även nattens.

Fick veta två väldigt hårdsmälta sanningar jag egentligen inte ville veta. Dom båda handlar om två nära vänner till mig, eller snarare en väldigt nära vän och en som var en nära vän. Han har nu visat exakt vart jag har honom som till min förskräckelse var precis där alla har sagt att han vart.

Han är precis som alla andra, någon som utnyttjar allt möjligt och som lever i en lögn för att få det han är ute efter. Haha, men no more. Jag vet var du står nu och inte fan är det inom en mils radie från mig i alla fall.

Detta gäller den andra nära vännen också, som tyvärr inte står mig så nära som jag skulle vilja - tror jag.
Jag har fortfarande inte klurat ut om det är något jag känner för just honom eller om jag bara letar efter närmaste bästa att bli kär i. Jag skulle gissa på det senare, jag skulle inte bli kär i honom vid mina sinnens fulla bruk. Så jag antar att jag bara är kelsjuk och behöver någon att pussa på och få vara kär i. Jag tror det är på tiden att leta upp ett nytt offer innan någon dumt inträffar. Hahahhaahha.


Just nu känner mig mig bara för att vara allmänt likgiltig, önskar verkligen jag kunde skricka i alla deras ansiken "som om jag bryr mig?". Men jag failar, kan inte. Det suger. Jag behöver peppas. Peppa mig. Ring mig, bjud mig på fest, bjud mig på filmkväll. Ring och säg " jag vill träffa dig". 0707653717.
Är jag så jävla svår att tycka om? Fan, tycker att folk hela tiden tjatar om motsatsen. Att jag har en sån karisma, att man dras till mig, att jag verkar så trevlig att det är så lätt att tycka om mig. Alla som säger det har ju uppenbarligen fel. För hur kommer det sig annars att jag spenderar sex av sju kvällar i veckan ensam hemma framför datorn på Dalarö?


Bla bla bla, pallar noll. Ses -
M.