When it rains.
Varför känns det alltid som om jag sätter mig själv i alla jobbiga situationer, varför gör jag mig själv till den som går sin egen väg när det inte är det jag vill göra. Att alltid stå lite utanför. Jag vill känna samhörighet, nått som jag antagligen inte kommer få känna igen, i alla fall inte på länge. Jag saknar den känslan, jag saknar känsan av att ha något gemansamt med någon, att inte "sticka ut" på alla tänkbara sätt.
Jag vill bara vara omtyckt. Och jag vill bara veta det. Inte känna osäkerhet i allt jag gör, att inte tro att alla sak skratta åt en. Hatar det, och jag är fan inte motiverad längre. Och jag orkar inte engagera mig heller.
Men hallå, hur kan du låta en dags motgång påverka dig så... Varför kan du inte bara inse att ibland är det upp och sen är det ner men vafan det kommer ju alltid att vända????
Love u //Mams
Vad ska jag göra med dig söta söta lilla Matte!! puss
