Konfusion.

Fan, inte trodde man någonsin att landet kunde vara det bästa mot ett brustet hjärta? Haha, men visst funkar det. Jag skulle nog vilja anse att jag snart är botad. :D För varje dag blir allt bättre och jag känner mig mer levande än jag gjort på väldigt länge. Jag tror till och med att jag är glad på riktigt ibland och det vore väl första gången på ett och ett halvt år. Det känns bra i hela själen.

Jag hoppas jag får gå om ettan till hösten, så jag får en ordentlig chans att välja om jag vill gå foto eller graf - för just nu vet jag inte rikigt. Visst, jag älskar foto och skulle antagligen bli helt frälst om jag fick lära mig allt från början men vad blir man? Fotograf. Nja, jag vet inte. Man måste vara jävligt duktig för att lyckas och jag tror inte jag är så bra. Men om jag går graf kan jag starta eget och hålla på med reklam eller nått och bli rik och köpa min jävla lamborgini och min mustang shelby. :D Men fan, vad vet jag. Dessutom är ju den stora anledningen att jag måste komma bort från klassen. Min kurator har ju till och med sagt att det är det bästa jag kan göra, ta mig bort från honom. Och det är ju bättre att gå i olika årskurser än i samma klass, även fast det är samma program.
 Jag vill verkligen börja om nu, jag vll bli något, jag vill bli någon. Jag hoppas inte rektorn säger nej för då vet jag att allt kommer gå käpprätt åt helvete igen och jag vill inte det. Jag vill verkligen inte det.

Puss Maattis!! :D